Fysisk aktivitet , vilken form av kroppsrörelse som helst som produceras genom sammandragning av skelettmuskulaturen och därför leder till energiförbrukning. Fysisk aktivitet inkluderar hela spektrumet av aktivitet, från mycket låga nivåer av energiförbrukning till maximal ansträngning. Således inkluderar fysisk aktivitet inte bara träning, till exempel promenader, löpning och cykling, utan också vissa arbetsrelaterade aktiviteter (t.ex. lyft), hushållsaktiviteter (t.ex. städning) och fritidsaktiviteter (t.ex. trädgårdsarbete).
Fysisk aktivitet har erkänts av många folkhälsoorganisationer som ett viktigt medel för att förbättra hälsan hos mänskliga befolkningar. Regelbunden fysisk aktivitet har många fördelaktiga effekter på sinnet och kroppen. Det kan till exempel hjälpa till att förhindra depression och flera kroniska tillstånd, inklusive typ 2-diabetes och hjärtsjukdom. Det kan också hjälpa till att kontrollera vikten och kan förlänga livslängden. Omvänt, enligt Världshälsoorganisationen (WHO), är fysisk inaktivitet ansvarig för cirka 3,2 miljoner dödsfall globalt. Som ett resultat anses en stillasittande livsstil vara en ledande dödsorsak som kan förebyggas.
Rekommenderade aktivitetsnivåer
Olika rekommendationer har lämnats angående mängden fysisk aktivitet som behövs för att bibehålla hälsan och förebygga sjukdomar. Länder har ofta egna rekommendationer och riktlinjer för fysisk aktivitet. WHO har också globala rekommendationer, som är specifika för olika åldersgrupper och innehåller riktlinjer för personer med nedsatt rörlighet. Till exempel, för personer i åldern 5 till 17, rekommenderar WHO minst 60 minuters daglig fysisk aktivitet på måttliga till kraftiga nivåer. För äldre individer rekommenderas minst 150 minuters måttlig eller 75 minuters kraftig aerob fysisk aktivitet (eller en kombination därav) varje vecka. För äldre vuxna vars rörlighet är dålig rekommenderar WHO fysisk aktivitet tre eller flera dagar i veckan.
Trots nationella och internationella rekommendationer bedriver dock många vuxna inte fysisk aktivitet på tillräckliga nivåer för att bibehålla hälsan. I USA, till exempel, uppfyller två av tre personer inte nationella rekommendationer för fysisk aktivitet.
Hinder för fysisk aktivitet
Många människor kanske inte uppfyller rekommendationer för fysisk aktivitet på grund av hinder för aktivitetsdeltagande. Faktum är att även om det finns en uppsjö av bevis som stöder fördelarna med regelbunden fysisk aktivitet för att förbättra hälsa och funktion, kvarstår hinder för fysisk aktivitet. Till exempel kan brist på tid, brist på motivation eller brist på förtroende hindra vissa människor från att bedriva fysisk aktivitet. I andra fall kan bekväma och säkra platser, som trottoarer eller cykelleder, saknas. Sådana hinder kan ofta övervinnas genom olika strategier, till exempel genom att planera framåt och genom att identifiera och använda praktiska och tillgängliga resurser.
För personer med funktionsnedsättning kan fysisk aktivitet förhindras av vissa miljöhinder - såsom otillgänglig utrustning och program, transportproblem och osäkra stadsdelar - liksom av en mängd personliga hinder, såsom kroniska hälsotillstånd och begränsad inkomst. Tillgänglighet för fitness- och rekreationsprogram och -anläggningar är en kritisk fråga som påverkar personer med funktionsnedsättningar i fitness- och fritidsaktiviteter och i slutändan påverkar deras förmåga att förbättra deras hälsa och livskvalitet.
En annan stor fråga för funktionshindrade är bristen på uppmärksamhet som ges i kampanjer till behoven hos personer med funktionsnedsättning. Meddelanden om folkhälsa som uppmuntrar människor att bli mer fysiskt aktiva rekommenderar vanligtvis aktiviteter som inte kan nås av vissa funktionshindrade befolkningar. Till exempel kan de som inte kan gå eller har svårt att gå inte vara aktiva på rekommenderade fysiska aktivitetsnivåer som utvecklats speciellt för att gå.
Fysisk funktion, åldrande och funktionshinder
Förhållandet mellan fysisk funktion och fysisk aktivitet är en ömsesidig relation: fysisk funktion ger individen förmågan att engagera sig i fysiska aktiviteter, och fysisk aktivitet hjälper till att upprätthålla och i vissa fall förbättra den fysiska funktionen. Men när den fysiska funktionen minskar och den fysiska inaktiviteten ökar som en följd, kan konsekvenserna för hälsan vara djupgående.
Fysisk funktion minskar ofta med åldern, delvis på grund av att personer med funktionshinder ökar. Åldrande personer som drabbas av funktionshinder upplever vanligtvis ökade svårigheter att utföra aktiviteter i det dagliga livet (ADL), som att klä sig, shoppa och duscha. Sekundära tillstånd i samband med funktionshinder, såsom svaghet eller smärta, kan ytterligare hindra åldrande individs förmåga att vara fysiskt aktiva.
Den naturliga åldringsprocessen och den höga förekomsten av fysisk inaktivitet som observerats hos personer med funktionsnedsättning ökar risken för för tidig fysisk nedgång betydligt. Dessa faktorer förstärker vikten av fysisk aktivitet för att upprätthålla hälsa och funktion. Studier av fysisk aktivitet i åldrande och hos funktionshindrade befolkningar har visat att fysiska aktiviteter som involverar uthållighet och styrketräning kan hjälpa till att förbättra kondition och allmänt välbefinnande och minska trötthet och smärta. Dessutom uppstår hälsofördelar med ökande mängder fysisk aktivitet när de utförs på ett säkert sätt. Hos äldre och funktionshindrade ökar kraftig fysisk aktivitet som utförs i överdrivna mängder risken för skador. Därför måste fysisk aktivitet bedrivas på ett sätt som möjliggör maximala fördelar med lägsta möjliga risk.För äldre och funktionshindrade arbetar träningsspecialister för att säkerställa att fysiska aktivitetsprogram är säkra och effektiva genom att ta hänsyn till faktorer som den progressiva karaktären hos vissa funktionshinder (t.ex. multipel skleros) och fysiologiska förändringar som uppstår vid åldrande eller efter skada. Axelskador är till exempel vanliga hos rullstolsanvändare och har lett till utvecklingen av alternativa övningar som minskar stress på leder och muskler som används för ambulation.är vanliga hos rullstolsanvändare och har lett till utvecklingen av alternativa övningar som minskar stress på leder och muskler som används för ambulation.är vanliga hos rullstolsanvändare och har lett till utvecklingen av alternativa övningar som minskar stress på leder och muskler som används för ambulation.
