Ṭūlūnid-dynastin, den första lokala dynastin i Egypten och Syrien som existerade oberoende av ʿAbbāsid-kalifatet i Bagdad, härskande 868–905. Dess grundare, Aḥmad ibn Ṭūlūn, en turk, anlände till Egypten 868 som vice guvernör och etablerade omedelbart (868–872) ett militärt och ekonomiskt fotfäste i provinsen genom att organisera en oberoende egyptisk armé och säkra förvaltningen av de egyptiska och syriska statskassorna . Otillräcklig betalning av hyllning förde kalifaltrupper mot honom 877, men Aḥmad behöll sin position genom att ockupera Syrien (878). Under hans styre (868–884), det mest betydelsefulla i Ṭūlūnids historia, utvecklades provinserna på jordbruket, handel och industri uppmuntrades och de konstnärliga traditionerna från ʿAbbāsiderna i Bagdad och Sāmarrāʾ introducerades i västra Islam. Ett offentligt byggnadsprogram initierades, där Al-Qaṭāʾīʿ,huvudstaden Ṭūlūnid och den stora moskén Aḥmad ibn Ṭūlūn byggdes. Moskén, modellerad efter den stora moskén al-Mutawakkil i Sāmarrāʾ, är gjord av tegel och gips, material som sällan använts tidigare i egyptisk arkitektur men populära i Irak.


De efterföljande Ṭūlūniderna, Khumārawayh (884–896), Jaysh (896), Hārūn (896–905) och Shaybān (905), var ineffektiva härskare, helt beroende av en turksvart militärkasta. Under administrationen av Khumārawayh, Ahmad son, förstördes den syro-egyptiska statens finansiella och militära stabilitet, och staten återvände slutligen till ʿAbbāsiderna 905.
Efter fallūlūnidernas fall försämrades konsten i Egypten och återhämtade sig inte förrän Fāṭimiderna tog makten. De påverkades starkt av Ṭūlūniderna och hade på 1100-talet gjort Egypten till det kulturella centrumet för västra Islām.