Grannskapssammanslutning , även kallad samhällsförening , organiserad grupp vars mål är att ta itu med lokala frågor, såsom utbildningsreform, brottslighet eller hemlöshet, för att främja eller förhindra planerade reformer och investeringar som upplevs som väsentligt påverkar livet i ett grannskap eller lokalsamhälle.
Grannskapssammanslutningar stärker länken mellan invånare och beslutsfattare. De mobiliserar invånarna till politisk aktivism och skapar möjligheter för direkt kommunikation inom lokalsamhället och mellan lokalbefolkningen och lokala tjänstemän. Till skillnad från professionella, livsstils- eller intressefokuserade föreningar som grupperar individer efter deras yrkesegenskaper eller liknande livsstil eller intressen, grupperar grannföreningar individer som delar oro för det lokala samhällets bästa.
Forskning visar att även om medborgarnas deltagande i de flesta typer av frivilliga organisationer är fördelaktigt för den demokratiska regeringens kvalitet, har grannskapsföreningar ett särskilt positivt inflytande på de politiska och ekonomiska institutionernas funktion. Grannskapssammanslutningar fungerar som ”demokratiskolor”, där medborgarna socialiseras till aktivism och politiskt deltagande. De underlättar kommunikationen mellan olika lokala aktörer och institutioner och stimulerar artikulation av medborgarnas intressen och förväntningar. De bidrar till framväxten av känslan av gemenskap bland lokalbefolkningen. De ökar medborgarnas kapacitet hos individer och samhällen. Som ett resultat bidrar grannskapsföreningar till att stärka grannskapssamhällena och lägger grunden för lokala och nationella politiska insatser.
Individer med större resurser (som färdigheter och pengar) är mer benägna att gå med i frivilliga föreningar, men forskning visar att grannskapssammanslutningar som har mer resurser är mindre aktiva än mindre rika föreningar. Det kan dock bero på att de verkar i rikare områden som står inför färre sociala problem och därmed kräver mindre handling från deras sida. Det kan också vara ett resultat av att man ersätter ett behovsdrivet tillvägagångssätt, med fokus på ett lokalsamhällets problem, med ett tillgångsbaserat tillvägagångssätt som koncentrerar sig på att utnyttja styrkorna i till och med missgynnade samhällen och därmed på att omvandla ”kunder till medborgare”.
Det sena 1900-talet väckte en stor oro över förlusten av samhället i moderna västerländska samhällen. Stadsmiljöers anonymitet, tekniska framsteg och ökad rörlighet är bland de viktigaste faktorerna för erosionen av formella och informella nätverk bland lokalbefolkningen. Därför, i försök att skapa möjligheter för framväxten och utvecklingen av grannskapsinitiativ, främjar statliga och icke-statliga myndigheter politik som syftar till att förbättra livskvaliteten i lokala samhällen och stärka medborgarnas förbindelser med sina stadsdelar.
